Vendela kom hit och vi hjälpte varandra med pluggandet. Och jag hade en text om haiti med ungefär miljoner svåra ord som inte ens verka finnas i det engelska språket. Efter att ha suttit och svurit åt den texten i ca 20 min gav vi upp och den får blir så den blir.. Min födelsedag kommer verkligen inte bli som alla andra.. Men ut och äter gör jag och familjen,kanske mormor och morfar. Eller vet inte om dom kommer upp,det var något med deras tåg.. Min glädje som jag hade för några dagar sen är helt borta och om mindre än 3 timmar är jag 15 år?.. Jag har bara lust att åka iväg och glöma allt och vill att allt ska bli bra igen. Men jag kan sluta tänka så, för det kommer aldrig att hända..




Utan dig i livet vart kommer jag då att hamna?